WildThings Adventure co.

Teknisk Dykning

Länk tips Läs gärna mera om teknisk utrustning och dykning på Techdive

Andningsgaser

Luft:

Ren, torr filtrerad, komprimerad luft är den vanligaste andningsgasen för fritidsdykning. Den är billig och luft finns i stor mängd runt om oss, så den är ganska lätt att få ner i våra dykflaskor. Nackdelen är att den inte går att använda på större djup och att risken för tryckfallssjuka gör att de tillåtna bottentiderna för direktuppstigning ibland kan kännas begränsade.

Vanlig luft innehåller som vi alla fått lära oss på grundkursen föjande:

Procentsats	Namn	Kemisk Beteckning
78,084	Kväve	N2
20,946	Syre	O2
0,934	Argon	Ar
0,033	Koldioxid	CO2
0,003	Olika inerta gaser	-

I Nitrox blandar man i extra syre, så att luften man har i sin flaska innehåller mera syre än dom 20,946% (21%)som vanlig luft innehåller med resultatet att luften då innehåller mindre kväve.

Detta gör man för öka bottentiden för dykdjupet – eftersom luften man andas innehåller mindre kväve så innebär det att kroppen tar upp mindre av denna vara, vilket leder till längre bottentider innan man har uppnått NDL gränsen.
Den minskade effekten av djupberusningen är omdiskuterad men kan väl sägas vara ytterst marginell om den överhuvudtaget existerar, den viktigaste orsaken till Nitroxdykning är i första hand den ökade säkerhetsmarginalen och andra hand de längre bottentiderna.
Trimixdykare använder även Nitrox vid de djupare dekompresionsstoppen efter djupa Trimixdyk.

Kvävet i sig är en inert gas, den bedövar som sagt var det centrala nervsystemet när det blir utsatt för tryck, sk djupberusning. Symptomen blir oftast kännbara vid ca 30 m och djupare men kan även kännas tidigare, detta är väldigt individuellt.
Djupberusning känns oftast inte av men märks tydligt vid problemhantering, med andra ord en mycket farlig fiende!
Man tycker att allt är frid och fröjd fram till att det inträffar någonting som kräver snabba beslut, då man är så djupberusad att man kanske inte ens kan lösa de enklaste problem.
Detta är kanske den främsta orsaken till många "oförklarliga" dödsolyckor på stora djup.
Det enklaste problemet har man inte kunnat lösa och sedan skapat mer problem som till slut har lett till döden.
Detta är orsaken till varför man inte bör dyka djupare än max 40 m med luft. Utan då får man istället övergå till trimix.

Nitrox är i motsatts till vad dom flesta tror inget man har för att dyka djupare, utan snarare är det så att ju mer syre man har i sin gasblandning desto grundare blir maxdjupet. Detta beror på att syret i sig blir giftigt vid partialtryck högre än ca 1,6 bar.

Effekterna av denna förgiftning är väldigt otrevliga som kramper, spasmer osv. Plus att den kan uppkomma helt utan förvarning. Får man kännbara symptom så är de väldigt snarlika symptomen för djupberusning.

Ett litet räkneexempel: Helt vanlig luft innehåller ca 21% syre = 0,21 och du dyker till 33 m =4,3 bar – då blir partialtrycket på syret (PPO2 -partial pressure oxygene) 4,3 * 0,21 = 0,9bar – enkelt eller hur.

Om vi nu säger att vi dyker med Nitrox 32 istället så har du 32% syre i din luft, då blir PPO2 =1,37 bar, alltså är vi väldigt nära djupgränsen för Nitrox 32 eftersom PPO2 1,4 bar är max gräns vid ansträngnig.

Där har du hela förklaringen i varför man inte kan dyka djupare med Nitrox utan den största nyttan av Nitrox har man mellan 20-40m pga längre bottentider.
Man kan också använda sig av Nitrox med vanliga lufttabeller och har då skaffat sig en rejäl säkerhetsbuffert mot tryckfallssjuka.

En annan sak att fundera på är syrgastvätt av sin utrustning.
De svenska reglerna säger att allting som är över 21% syre ska betraktas som 100% syre, följdaktligen ska all utrustning syrgastvättas när man dyker med Nitrox enligt svenska regler. De amerikanska utbildningsorganisatonerna utom ANDI har satt gränsen vid 40% syregas.
Dom rekomenderar syrgastvätt men ställer det inte som ett krav.
Ska du följa Arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser så är det tvätt som gäller vid användandet av 21,1% och uppåt.

En sak är däremot säker och det är att flaskorna ska vara syrgaskompatibla och endast fyllas på en kompressor som är godkänd för Nitroxfyllning även om man bara fyller Nitroxblandningar upp till ex. 40% eller vanlig luft.
Anledningen är att de flesta fyllningsställen använder sk. partialtrycksfyllning dvs. att dom först fyller på 100% syre och därefter pumpar upp trycket med vanlig luft.

Trimix är en blandning av Syre, Kväve och Helium.
Vitsen med det hela är att ersätta en del av kvävet med Helium så att man håller kvävenivån på en nivå på max motsvarande ca 35m luft.
Anledningen till detta är att Helium är en mycket mer fördelaktig gas vad det gäller narkos och utvädring ur kroppen.
Man sänker också syrenivån i gasblandningen så att partialtrycket på syret (PPO2) inte överstiger 1,4 bar utan snarare hamnar under.

Användingsområdet är dykning till större djup än 40 meter vilket kräver en hel del av dykaren såsom utbildning, erfarenhet och framförallt ett starkt psyke.

Den amerikanska dykgruppen WKPP som är ledande på området har gjort stora framsteg inom Trimixdykningen och har funnit att Helium är mycket skonsammare för kroppen än vad kvävet är.
Detta har ineburit att dom ökar andelen Helium i sina gaser mot vad som tidigare var brukligt.
De använder även Helium i sina decomixar pga att heliumet vädras ut mycket fortare än kvävet.

Den här typen av dykning innebär oftast ett flertal gasbyten och längre dekompresioner med ex. 100% syregas vilket ställer väldigt höga kunskaps krav på dykarnaom.
Ett felaktigt val kan innebära problem som kan sluta med medvetslöshet eller i värsta fall döden!

Med andra ord så ska man skaffa sig en bred kompetens, erfarenhet innan man ger sig in i den här typen av dykning.

Man började tidigt att fundera på möjligheten att återvinna det syre som inte förbrukas vid andningen. Redan i början av 1900-talet hade man fungerande apparater för ren syrgas och under andra världskriget användes syrgasapparater till sabotage. Utvecklingen tog ordentlig fart med rymdpromenader.

På 80-talet började allt fler rekreationsdykare undersöka möjligheterna att dyka djupare och längre. Man hade inga problem att inse nackdelarna med öppna system för denna typ av dykning och de slutna sytemen som fanns tillverkades endast på beställning för militär användning. Man såg från tillverkarnas sida ingen marknad för dessa apparater så därför var och (är) priset mycket högt. Man ville kanske inte heller att dessa skulle komma i fiendens händer. Ett fåtal personer, framförallt i USA, började därför själva att experimentera med slutna sytem och idag finns det ett antal fabrikat på markanden, även om priserna forfarande är avsevärt höga för det flesta.

Med slutna andningssytem pratar vi alltså om "science fiction", de är fullt påtagliga och väl fungerande. Den morderna datortikniken har klart förbättret möjligheterna, så sytemen är betydligt mer avancerade än gårdagens syregasapparater. Det största problemet är att få bort kodioxid (CO2) på ett effektivt och säkert sätt. Tanken är att man skall binda CO2 på kemisk väg för då förlorar den också den mesta av sin volym. Man har experimenterat med olika ämnen i dessa så kallade CO2-scrubbers, men gemensamt för dem alla är att deras effektivitet minskar med minskad temperatur och att de reagerar kraftigt med vatten. Det är derför mycket viktigt att konstruktionen ser till att det vatten som kommer in i slangarna leds bort innan det når den aktiva substansen i CO2- scrubbern. Fäljden blir annars vad som kallas en "caustic cocktail", en mycket frätande reaktion i mun, luftstrupe och lungor.

En stor skillnad mot den konventionella dykapparaten är att med den slutna apparaten andas man ur en säck. Om du försökt andas ur en vinflaska förstår du varför. Det går inte att andas ur en hård behållare. Andningssäcken gör att man hela tiden har en konstant gasvolym, vilket innebär att man inte förändrar sin flytkraft med andningen.

Den apparaten som synes ovan har två separata flaskor, en med syrgas och en med utfyllnadsgas. I mer avancerade utföranden kan man tänka sig tre flaskor; syrgas, kvävgas och helium för att göra det möjligt för trimixdykning. datorn styr då gasmängden under hela dyket för att ge dykaren optimal andningsgas för det djupet och för eventuella decompressionsstopp. Detta ställer stora krav på elektroniken eftersom man gör sig helt beroende av den. För säkerhets skull finns det i dessa system tre oberoende mät och analysdatorer.

Kolla in rebreathervideo i sala med grottpenetration på Esbjörn Nordesjö´s sajt